Tänkte faktiskt ta och skriva lite. Det var ju så länge sen sist.
Som jag sa tidigare har jag varit hemma i Finland en hel del den senaste tiden. Sa upp mig från mitt jobb här i Sthlm innan december och fick ett jobb erbjudande hemma i Jakobstad. Jag har varit förvirrad, tvekat, mått dåligt osv. över att kanske behöva flytta från Sthlm och över att kanske behöva bosätta mig i Jakobstad igen. Låter som att Jakobstad är hemskt, det är det inte men för mig är det nog en av dom få ställen på jorden jag skulle vilja bo i just nu. Älskar alla mina nära och kära där och saknar dom varje dag, det var nog därför jag kanske skulle ha tagit jobbet där, men det blev ju inte så till sist.
Som jag sa tidigare har jag varit hemma i Finland en hel del den senaste tiden. Sa upp mig från mitt jobb här i Sthlm innan december och fick ett jobb erbjudande hemma i Jakobstad. Jag har varit förvirrad, tvekat, mått dåligt osv. över att kanske behöva flytta från Sthlm och över att kanske behöva bosätta mig i Jakobstad igen. Låter som att Jakobstad är hemskt, det är det inte men för mig är det nog en av dom få ställen på jorden jag skulle vilja bo i just nu. Älskar alla mina nära och kära där och saknar dom varje dag, det var nog därför jag kanske skulle ha tagit jobbet där, men det blev ju inte så till sist.
Nu har jag i alla fall ett nytt jobb här i Sthlm, eller har bara jobbat där två gånger så får se hur det blir efter att jag kommit hem från resan.
Men är faktiskt glad över att jag stannade här fast det är jobbigt och jag saknar ihjäl mig ibland och skulle vilja ligga hemma i min egen säng eller bara krama om vår hund och min vänner. Känns som att jag lämnade massor på hälft när jag åkte därifrån för 3 veckor(!) sen, bara 3 veckor sen, känns som 1 år minst. Men åker och hälsar på så fort jag får möjligheten.
Det är också helt sjukt, såg nån bild från 2008-2009 igår och tänkte de är ju inte så länge sen men shit det är fan 7 år sen i år... 7 år sen!! och att det är 4 år sedan jag fick min examen, vad har man hunnit med på 4 år, typ ingenting, flyttat till ett annat land och jobbat på olika jobb, tagit en utbildning utomlands, rest 2 gånger. Det är typ det på 4 fucking år, fyller 23 om en månad och känns snart som att man måste ta vara på varje chans man får att göra något roligt för snart är det för sent. Sen kanske jag har gjort mer än vad många andra gjort men jag önskar jag gjort mer.
Bjuder på en massa selfies mellan 2011-2014
Sen till sist ska jag dela med mig två texter jag har delat här förr för länge sen men dom är fortfarande dom bästa.
Everyone has one- that one guy you just cannot seem to erase no matter how hard you try. He is the one who inconveniently pops into your mind just moments before you fall asleep, the name you hope to see appear on your phone, the guy who took an irretrievable piece of you at a time during your past. He may have been the one who hurt you or maybe you were the one who hurt him. Regardless of how it worked out, he is the guy you will never forget and the one you are thinking about while reading this. Yep...everyone has one.
It's like you screaming, and no one could hear. You almost feel ashamed, that someone could be that important.
That without them, you feel like nothing. No one will ever understand how much it hurts.
You feel hopeless, like nothing can save you. And when it's over, and it's gone.
You almost wish that you could have all that bad stuff back. So that you could have the good.
Den sista beskriver hur jag känner mig i dagens läge.
